Denna blogg har jag tänkt ska vara i syfte att besvara funderingar och frågor kring rasen Tibetansk Mastiff, TM, att ni som läser ska få följa Alfons utveckling och uppväxt i det liv vi lever, men såklart också för att jag inte vill trötta ut alla icke-hundintresserade vänner och följare med hur Alfons sovit eller ätit, vad han lärt sig eller annat som skulle få fullkomligt ointresserade irriterade ;) I bloggen kan jag skriva av mig och dela intresset med er som vill, valet ska vara ert helt och hållet! Jag kommer att delge Alfons uppväxt både i text och bild, och är det något ni vill ser mer av så tveka inte att föreslå.

 

Det var ju kort och fullt tillräckligt om bloggens syfte och vad jag kommer att skriva om, så varför inte gå direkt på ämnet? :)
Jag har alltid haft hundar omkring mig på ett eller annat sätt, både inom familjen men också bland vänner. Det finns bara ett ord som beskriver situationen då jag möter en hund och det är kärlek. Tiden stannar och rakt igenom hela kroppen sprids en glädje som inte går att beskriva. När jag tänker efter har jag aldrig mött en hund som jag inte tyckt om. Redan när jag var riktigt liten och såg en hund sprang jag alltid fram och frågade "Får jag klappa din hund?".

På lördag flyttar något utav det vackraste jag skådat, vår "lille" Alfons, hem till oss. Min dröm har blivit sann, och det är nämre än någonsin tills vi ska få rå om denna ljuvliga krabat. I måndags var det en vecka sedan jag var och inhandlade "Start-kit" till honom, och i söndags utsåg jag lämpliga platser att förvara de olika sakerna på. Jag kunde inte lägga undan sakerna förrän 6 dagar senare, när jag insett att tiden fram till lördag inte skulle gå snabbare för att det låg framme. Och inte heller har tiden gått snabbare för att jag haft nedräkning på telefonen, för vad hände istället? Jo jag har varje dag hoppats att siffran ska vara hälften av vad den var igår, fullt övertygad om att någon för första gången lyckats pausa fröken ur ;)

 

Oavsett så närmar sig tidernas bästa AllaHjärtansDag och en helt ny tid i livet. En tid i livet fylld av det mesta från glädje, energi, tålamodsprov till massa annat spännande. Vi har, till vår och Alfons stora lycka, fått veta att bror Kaiser ska bo ett "stenkast" härifrån, och bättre än så kan det inte bli. Bröderna kan få möjlighet att leka av sig och känna trygghet genom att följa varandra, vilket känns som en fantastisk tillgång. För oavsett vad, så vet vi alla att i en vardag där många pusselbitar ska passa ihop, är avstånd en klar smidighetsfaktor. Kaiser kommer dessutom att bo i en familj där vanan av TM finns sedan tidigare vilket också är guld värt när det är första gången som TM finns i vårt liv.

 

Denna inledning hade kunnat bli hur lång som helst, men för att inte trötta ut er redan från början så stoppar jag och skriver vidare imorgon, bland annat om foder och hur vi tänker kring det. Det är svårt att veta vad som är av värde för en uppstart, men jag tänker att nyfikenhet skapas med tiden genom de olika inläggen, snarare än i en detaljerad inledning om allt.

 

Sov gott, jag passar på att ladda upp med sömn inför helgens förmodligen helvakna dygn!