Igår var vi äntligen och hämtade "lilla" stora plutten ;) Allt gick jättebra och jag hade fjärilar i magen från det att jag vaknade till det att jag somnade igårkväll! Hela dagen svävade jag på moln, och när vi hade 10 minuter kvar i bilen visste jag inte vad jag skulle göra av mitt glädjerus ;)

 

Vi började med att hälsa på Alfons mamma och farbror, och sen gick vi in till alla dessa valpar, herregud vilka underbara små liv det är! Snabbt fick jag syn på Alfons, och lyckan var fulländad. Bara på dessa veckor sedan vi tittade på honom för första gången hade det hänt jättemycket, men just i stunden hade jag nog kunnat ta med mig alla syskonen hem, SÅ SÖTA!!! 

 

Efter ca 2 timmar, åkte vi hem. Då hade vi fikat och gosat, och det var dags att lasta in oss i bilen. Jag kan ju erkänna att både jag och Andreas var ganska nervösa över lag men också över bilresan hem. Det visade sig ändå ganska snabbt att det behövde vi ju inte vara - när vi åkt 1 minut så snarkade lillkillen ;)

 

Väl här hemma fick Alfons gå runt och titta och bekanta sig. Han fick också hälsa på katterna (vilket vi också var lite nervösa över) men det visade sig gå bra relativt snabbt. Tiger och Alfons var nyfikna på varandra, Smulan höll sig i bakgrunden. Men så är det och det får gå i deras egen takt :)

 

Natten var tuffare. Vi hade en liten kille som inte riktigt fann sig till ro, gnydde och var förmodligen ledsen. Trots vi var hos honom, pratade med honom och kelade så var där inget riktigt som fick honom lugn. Efter första (av andra) rundan ute kl 03 fick han dock mer ro, och somnade sen gott fram till 07 på filten som luktade mamma <3

 

Idag har vi varit ute och lekt och busat flera omgångar, allt för stimulans av valp och valptänder ;) Tiger och Alfons har blivit riktiga polare och busar emellanåt, och i perioder koppeltränar vi honom. Att gå i koppel är något alldeles onödigt och jobbigt enligt denna bestämda man, men han är bara liten och det ska ta tid, så vi får ta det pö om pö på den fronten. Idag väger han 10 kg och jag kan (i värsta fall) bär in honom, men ett par veckor till, då går jag inte ut med honom längre promenader i koppel om han inte accepterat det än. För "problemet" är att han sätter sig på ändan och bara sitter där. Uppfödaren berättade om en TM som hade gjort exakt det och vägrat följa med hem. Så det var bara att ringa "bärgarn" och bilen fick komma och hämta Matte och hund! Det är envisa krabater, tibetansk mastiff - och ett ordspråk brukar säga "LAGD MASTIFF LIGGER"....

Jag tror jag kan relatera till vad som menas med det ;)